ITU World Triathlon Stockholm

En Lördag med fantastiskt väder, grym inramning av tävlingen och framförallt en seger för Lisa Norden. Som åskådare var det lätt att följa tävlingarna. Nära mellan start, växlingsområde och mål. Precis som man vill ha det. I anslutning fanns även ett expo där det såldes alla prylar som man behöver för att klara av ett triathlon samt att sponsorer och klubbar m.m. hade chans att visa upp sig.

På söndagen var start och växlingsområdet flyttat till området vid stadshuset. Det var många olika distanser och klasser som skulle genomföras och många deltagare både erfarna och nya triathleter. Detta gjorde att det nästan helatiden var folk som växlade eller skulle ställa iordning sina saker inne i växlingsområdet. Området var väldigt långsmalt så det var väldigt trångt och rörigt. Folk som stod i vägen, folk som växlade och folk som skulle checka in eller ut.

Jag, Jaime och Kenth skulle köra sprint stafett där jag fick ta simningen vilket jag tog som en bra genomkörare inför nästa helg. Lite väl sen in i startfållan (sist) så fick jag reda på vilka bojar jag skulle runda. Hoppade det var sista gången jag dök ner i riddarfjärden. Ett mörkt och smutsigt vatten där det även gick en del höga vågor fördagen. Efter rundning av bojarna och jag var på väg tillbaks så kommer jag ifatt tävlandes som startade innan mig. Det gjorde det svårare att simma och när vi sedan skulle upp för en smal trappa så var det kö.

Dom som kör sin första sprint triathlon och simmar 750m på ca 20min har inte riktigt lika bråttom som de som leder sin klass som startar efter. Kanske skulle ha varit bättre att ha mer än 10min mellan starterna eller färre klasser?

Det blev en hel del sicksackandes genom växlingsområdet och nästan en löpning på 2min som kändes jobbigare än själva simningen. Simmade in på 11.27 vilket jag är nöjd med efterförhållandena. Jaime och Kenth gjorde riktigt bra prestationer och vi kom in som 2:a endast 10sek efter segrande lag. Men det var det ingen som förstod förrän vi läst resultatlistan. Kunde vi ha tagit in de där sekunderna om vi viste om det? Hur långt sprang Kenth egentligen? Och hade det inte varit roligare om hela laget hade kunna varit samlat vid mål?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *